Så har jag sakta men säkert rullat igång nåt slags program inom ramen för min KBT-behandling. I fokus står i första hand att hitta olika strategier för att bättre klara av att vistas i större grupper av människor, i andra hand att mildra eller helt häva de formidabla ”tankekaruseller” som brukar sätta igång om jag råkar vakna under natten och som hindrar mig från att somna om. I varje fall ända tills klockan är ungefär en kvart innan väckningsdags, för just då brukar jag ha somnat in så sött, så sött… Med konsekvensen att jag mår som en urvriden trasa, trött och stressad, när det är dags att stiga upp…

Nå. I det första fallet handlar det inte om ångest inför situationen som sådan. Istället handlar det om att orka koncentrera mig tillräckligt länge, att klara av sorl och andra ljud som människor ger ifrån sig… Eller något bättre preciserat: att kunna fokusera koncentrationen genom att stänga ute  intryck som vill tränga sig på men som jag förmodligen inte är betjänt av. Som det har blivit nu — 4,5 år efter ”väggen” — så har jag ändå en rätt skaplig koncentrationsförmåga, men jag har svårt att fokusera den. Det mesta runt omkring mig är ungefär lika viktigt, med andra ord… Vilket självklart tröttar ut mig. Här kan det handla om att medvetet ”stänga av” vissa intryck, exempelvis genom att blunda eller att använda öronproppar som ändå släpper igenom lite ljud. Metoder som jag har tillämpat tidigare under min rehabilitering. Men det kan också handla  om att styra in koncentrationen på ett aktivt mentalt/fysiologiskt sätt, exempelvis genom att föra anteckningar när jag sitter  i möten. Mm, här behöver fler strategier hittas på!

I det andra fallet hittade jag faktiskt en metod som visade sig funka omedelbart: Genom att läsa några sidor i en självhjälpsbok inom genren ACT-terapi, Steven Hayes’ ”Sluta grubbla börja leva”, fick jag tips på hur jag skulle undgå att drabbas av ”kognitiv sammansmältning” med de tankar som poppar upp i mitt huvud mitt i natten.

Jag kände igen de där sidorna, eftersom jag har gjort ett antal av övningarna i nämnda bok tidigare, vilket kanske underlättade. Hur det vill med den saken, men om jag ska nämna något om metoden så handlar det om att inte ta de uppoppade tankarna på så stort allvar, att inte låta sig uppfyllas av dem utan istället låta dem komma och gå. En slags acceptans för att vår hjärna har en sällsam förmåga att producera tankar i tid och otid, med andra ord… Fungerade suveränt bra redan första natten jag testade !